Moshi Moshi!

Sådär... nu har vi en vecka kvar till sista dagen i skolan och sen blir de sommarlov aka jobba. Men det är väl helt okej. Eller... nja... jag tycker nog om skolan mer än att jobba, dels för det är roligt i skolan och har ju många man träffar så kommer sakna dem. Givetvis kommer jag träffa dem under lovet också, men där är många som åker hem till där de bor och inte kommer vara i Helsingborg mycket alls...

F.ö mår jag inte alls bra. Vi hade Afterschool på Harrys i tisdags efter en heldag med redovisnigar och efter min cider fick jag en huvudvärk som heter duga. Så jag tog tåget hem och gjorde inte mycket alls den kvällen. Jag var nog lite trötter...

Igår kom den tillbaka under tågfären hem, lite tidigare denna gången. Men efter vi hade ätit då jävlar, resten av kvällen låg jag i soffan och sen la jag mig i sängen halv nio och ojjade mig. till sist fick Jolle hämta en tablett och han fick diska den lilla kastrullen åt mig för jag orkade inte sätta i diskmaskinen.

Idag då? Fan jag mår kasst, jag är yr och har en dov huvudvärk... Jag gillar inte... jag känner inte för att gå ut idag tyvärr...

När man är sockerkänslig har man för låga nivåer av signalsubstanser som får en att må bra. Man självmedicinerar, ofta omedvetet, genom att äta socker. Sockret höjer signalsubstanserna och man mår bättre. Kanske till och med jättebra! Men receptorerna i hjärnan som tar emot dessa signalsubstanser försöker behålla balansen i systemet, så de börjar gradvis stänga ner sig. Det betyder att man måste öka dosen för att få samma effekt. Man utvecklar en tolerans. Innan man vet ordet av äter man sötsaker varje dag – inte för att man mår bra av det utan för att man måste. Gör man inte det kommer abstinensen och ett sötsug som icke-sockerkänsliga inte kan föreställa sig. Det  handlar inte om att välja – man MÅSTE. En del av att vara sockerkänslig är en brist på serotonin, som bland annat reglerar vår impulskontroll. En sockerkänslig hjärna ur balans saknar helt enkelt de kemiska förutsättningarna för att säga nej tack till sockret.

Slutar man med socker på det här stadiet hamnar hela kroppen i chock. Plötsligt försvinner de där regelbundna doserna med signalsubstanser, vilket betyder att nivåerna störtdyker. Man mår helt enkelt asdåligt, både psykiskt och fysiskt. Man kan härda ut, och abstinensen minskar så småningom, men grundproblemet försvinner inte. Det svajiga blodsockret och de låga nivåerna av må bra-substanser finns fortfarande kvar. Förr eller senare står man bokstavligen med handen i kakburken igen. Växlar man så här mellan abstinens och missbruk befinner sig kroppen i ständigt kaos.

Det ska gå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste tipsa om världens godaste chokladbollar jag gjorde igår kväll. Jag var lite nere då jag haft väldigt ont i ryggen sen i torsdags så jag behövde något sött, men inte för sött. Problemet med chokladbollar är att jag oftast inte gillar att...

I fredags när jag skrev mitt sista ord på mitt avslutande paper för terminen som gått kände jag hur avslappnad jag blev. Det blev inget bra paper och jag är inte nöjd med denna uppgiften som jag är med mina andra. Det skiter jag i! Nu har jag gåt...

Jag måste få upp mitt flås om jag ska kunna hänga med i svängarna. Min prutt kommer jag aldrig kunna springa ikapp, men jag måste överleva åtminstone. Hon kan nog springa i evigheter. Det kan inte jag... hehe men det är skoj!     ...

Jag vill bara inleda den här månaden med att säga att jag just nu är väldigt less på livet av endast en fet jävla äcklig anledning.   punkt. ...