Såja, nu har vi definitivt börjat gå mot ljusare tider. Vårdagjämning i veckan som var och nu har vi vridit fram klockan.

Jag kan säga att jag är helt slut i huvudet nu alltså. Jag har varit det ett ganska bra tag nu, det märks rejält här hemma. Jag orkar inte ta tag i handlingen och städningen längre. Vilket är duktigt jobbigt. Så har jag ju inte orkat blogga för jag orkar inte sätta mig vid datorn alls.

Det är inte heller den bästa tidpunkten  rent allmänt just nu får jag har fått en depperiod nu känner jag, lite dålig tajming att var slut och deppad på samma gång. Igår bestod dagen av att zappa bland kanaler och sova. För det kändes som det inte fanns något annat jag kunde göra åt det. Idag är känslan till och med värre, men jag har planer så det gör att jag kommer ur den åtminstone för en liten stund. Men annars känns det rent ut sagt som skit just nu. De dagar som jag verkligen kan göra det jag egentligen vill (sova bort hela dagen) är tack och lov så få. Men förhoppningsvis går det snart över. Iaf för ett tag så jag kan känna mig glad för att våren är här.

Den här känslan som jag alltid pratar om när jag inte mår bra, jo det är svårt att förklara men den är lite som molnande värk i hjärtat som toppas med lite stössel av oro/obehag, en lite hopplöshetskänsla helt enkelt. Ja, enkelt är det fan inte. Jag önskar jag kunde stoppa in handen och dra ut den och slänga den så långt bort från mig som jag bara kan så jag slipper se den igen.

Men som sagt, det är inte ofta jag gnäller, men gnäller jag så är jag långt nere. Även om jag inte pratar om det med mina vänner så vet de om att den är konstant och går aldrig över.

Låt mig bli din skugga, och du bli min.