Alltså en ängel har erbjudit mig en resa till Bahamas. Min vän ska vara där i 2 månader och ville gärna ha lite sällskap en del av tiden. Jag är ledig i 4 veckor så under dessa 4 veckor vill min vän att jag ska komma. Boendet är fixat så jag ska om jag åker betala mellan 5-6000 för tur/retur flygbiljett. Jag berättade detta för killarna på badet och de säger bestämt att jag ska åka. Once in a lifetime deal alltså. Just nu känner jag att jag vill åka, haha just nu. Jag vill åka när fan ni än frågar mig. Hade jag varit singel hade jag inte ens tvekat en halv sekund. Jag hade bokat direkt. Men har jag ju min älskling som jag inte vill lämna och jag vet inte hur han hade reagerat om jag hade åkt. Han vill ju själv aldrig åka någonstans så jag hade nog spenderat mina tre lediga veckor med honom hemma. Sittandes i lägenheten men undantag för att åka och handla. Nu är ju frågan hur fan jag ska göra. Jag känner lite att det inte kommer bli av för det blir alltid så när det gäller mig. Men sen slog det mig, varför ska det alltid bli så då? Varför ska alla sådana saker bara halka ur händerna på mig? Jag borde faktiskt åka. Jag har aldrig gjort något sådant tidigare och vill ändå känna att jag kan se tillbaka på mitt liv och säga att jag iaf gjort EN galen grej. Eller hur?

Ja, som rubriken lyder så är det det jag har gjort i två dagar. Det bästa jag kunde hitta när vi ska åka var för dyrt det med, så det blir ta mig fan ingen utlandssemester för mig i år heller. Det är lite så att jag är på vippen att tvinga Jolle att åka med mig. Men han hade inte blivit glad... usch han hade nog till och med gjort slut hahahahaha... Jo, faktiskt.

Vilket jävla mög. Nu vet jag att mina fyra veckors "ledighet" kommer innebära regn, regn och åter regn. Ja, vad hade jag trott.. att jag äntligen skulle få åka iväg. Hah, my ass heller. Janni, du borde lärt dig vid detta laget att dina önskningar om sådan aldrig slår in. Så säger den jäveln där upp som skrattar åt mig varje gång.

Jahapp... är dagen nu förstörd... yes sir e bob!

Adjökens