jANNi    |♥|

Senaste inläggen

...

Av ♥ Janni ♥ - 21 februari 2013 18:00

Ett utdrag ur "Jag vill inte dö - Jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein


”Jag förstår faktiskt inte hur det blev såhär. Jag förstår inte alls. Jag hade ju alla förutsättningarna att göra något bra av mitt liv. Jag är intelligent, vacker, socialt begåvad. Jag har vänner, en uppväxt som i varje fall inte är sämre än de flestas, ett äktenskap som inte är fläckfritt men på det hela taget bra (det är hur so helst jag som fläckat ner det. Det är jag som är svinet. Det är jag som ljuger och bedrar). Min man älskar mig reservationslöst. Han gör faktiskt det. Trots att jag är otrogen, ångerfylld och elak. Trots att jag är egoistisk och självupptagen och nästan aldrig hemma älskar han mig. Jag tror att hanskulle vara lyckligare med en annan kvinna. Jag tror att han har en osund fixering vid mig. Jag tror att han älskar mig för mycket. Jag har tre fina barn. Älskade barnen mina. Det blir så svårt när jag tänker på er. Ibland blir jag så rädd. Rädd att ni är lika mig. För lika. För att jag är en dålig människa. Rädd att någon av er ska ha ärvt min förbannelse. Jag vill inte att ni ska bli som jag. Älskade barn. Vill inte se er dömda till evig olycka.

                             Jag har allt man kan begära. Jag har mer. Vad är det för fel på mig? Varför pågår det ett ständigt världskrig i min hjärna? Varför kan jag aldrig få vila? Varför känns det som om mitt huvud ska sprängas i miljoner bitar av alla tankar som måste ut? Varför slåss alla de argumenten och tankarna och rösterna och idéerna med varandra i just mitt huvud? Varför måste de bo i min hjärna? Är de jag? Eller är det en demon eller en utomjording som tagit plats i mitt huvud?”

...

Av ♥ Janni ♥ - 20 februari 2013 18:00

Ett utrdag ut "Jag vill inte dö - Jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein.



” »Hur mår du?« och jag sade som det var att »jag har en sån jävla ångest att jag tror att jag inte orkar leva längre jag orkar orkar orkar inte jag är på väg in nu, de måste låsa in mig igen annars vet jag inte vad jag gör« och då bytte han ämne och började prata om att han ska skriva söndagskrönikor eller var det lördagskolumner i en eller annan tidning och »när var det nu din bok ska lanseras i Norge?«

                             »De kommer att älska dig i Norge, Ann, jag lovar, och hur ofta ska du skriva i Expressen, lovade han dig något ska du ha egen bildbyline men du kan inte lita på honom han är en orm och skit i Svenskan de betalar ändå så jävla dåligt, Sydsvenskan är bra, och Expressen, det är ju ändå riks och bra exponering och kvällspressen är rapp, jobbar snabbt det passar dig med klipp Svenska, för fan, men egentligen borde du skriva för DN, men Schottenius kan man inte heller lita på, och fan, förlåt, jag måste lägga på, jag ska vara på ett möte om tre minuter och jag har kört fel sköt om dig. Hej.«

                             Det är tre dagar sen och sen dess har jag inte hört av honom. Därför ringer man inte till någon när man inte orkar leva. Sånt skrämmer folk. Sånt skrämmer skiten ur folk. Också stora, starka, stygga krigskorrespondenter som fått stora journalistpriset och kan knulla i timmar (jag sickade senare ett mail till honom där jag bad om förlåtelse för att jag drog in honom i min smutsiga ångest. Han besvarade aldrig det). Nej, man utsätter inte folk för sin ångest. Inte krigskorrespondenter. Inte präster. Inte i alla fall på deras lediga tid. Inte prisbelönta författare eller skarpa filosofer. Det är inte god ton. Det är taktlöst. Dålig smak. Ofint. Man ringer inte till sin mamma eller sin bror. Det är onödigt. Dramatiskt. Dumt. Det är inte det att jag är ensam. Jag har vänner. Några riktigt nära och goda vänner, människor jag eventuellt älskar vars kärlek jag litar på, obetingat, fullt ut, till hundra procent. Jag är rädd om mina vänner. Jag vill inte skrämma dem jag älskar.

                             Man utsätter inte människor för sin ångest, för sin livsleda, för sina självmordstankar för att det lätt missförstås. Det uppfattas så lätt som en anklagelse. Som ett uttryck för missnöje. Som klander. Som krav. Som om det är hans eller hennes fel att just jag har ångest. Som om det är på grund av något som just hon eller han har sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort som jag inte längre orkar leva (så enkelt är det nu dessvärre alltför sällan). Som om man vill ha något. Som om man vill ha väldigt mycket av den där stackaren som tvingas lyssna: en anledning att leva. Det är att begära mycket. Det är att begära alldeles för mycket. Därför ringer jag inte till någon när jag inte orkar leva med mig själv. När ångesten blir för stor. När jag inte orkar leva.”



Jag rekommenderar nog faktiskt alla att läsa den här boken.

Av ♥ Janni ♥ - 16 februari 2013 10:30

Ibland brukar jag kolla på knäppa Italienare på youtube. Det finns så roliga klipp eftersom de verkligen är knashundar...


Iaf, jag såg en italienare som var sju veckor och gick in och kollade i vårt album som vi fick när vi köpte Olli. Hon var nästan exakt 4 månader när vi köpte henne, dvs vi hade missat 2 månader av hennes uppväxt. Jag ångrar mig lite ibland när jag ser på videos och bilder på små italienare eftersom de ser ut som små jack russels, dvs väldigt väldigt söta små knubbisar. Inte alls som när de är större, med deras långa springben.


Men jag skulle så gärna ha velat ha Olli när hon var sådär liten. Dock hade det rent praktiskt sätt inte frungerat då jag hade rätt mycket i skolan just under början september. Men i slutet av oktober och fram till jul var det ändå så vi kunde lösa det rätt så okej. Så det var det bästa för oss. Plus att vi missade hela den biten att hon skulle kissa direkt efter mat, lek och sovstunderna så det är den bästa fördelen säger jag. Sen hade jag inte kunnat missa 8 veckors skolan ändå. En nackdel var att hon inte hade gått i koppel och kissat i hundgården så hon hade ju inte blivit kisstränad eller koppeltränad under de "varma" månaderna så vi stod där med snö och en väderkänslig otränad hund. Men jag måste ju säga att hon är en väldigt smart hund tro det eller ej. Jag är väldigt nöjd med den träningen vi har lagt på henne. Men som sagt den stora nackdelen är nog att vi har missat hela den söta perioden, haha det låter helt fel för jag tycker ju givetvis att hon är söt nu med. Men ni hajjar, den där aaaaweee-en-pytteliten-söt-valp perioden som alla hundar har.


För tillfället är hon en tonåring som verkar ha glömt allt hon kan, vilket kan testa tålamodet men vi är fortfarande träningsinställda så det går bra det med.


     


Som tur är har vi ett dagis till Olli som hon verkligen älskar, där är stora och små hundar som Olli leker med hela dagarna och man märker att hon vet var hon ska om mornarna när jag går till tåget och inom dagiset för hon kan inte gå fint i kopplet då... det ska bara till dagiset fortare än kvickt! Jag är nöjd när hon är nöjd.


Denna valpen är ungefär lika gammal som Olli är och det är verkligen såhär de är... hahaha

Av ♥ Janni ♥ - 27 januari 2013 22:00

Jag såg en video som var väldigt rolig. Visst är det såhär... jag inkluderar mig själv i skitet också. -_-



Annars är det väl ok. Helgen har varit helt ok och det har både varit slapp och stoj. Extremt lite plugg, även om jag borde. Men jag har också haft en söndag med konstant ångest vilket reducerad min fungerande del till 10 %. Den delen av mig åkte iaf och handlade lite (onyttigheter typ) annars har jag inte gjort nått vettigt idag. Suck. Tänker inte skriva att jag ska plugga imorn (även om jag ska det är det tänkt) för då gör jag det inte. Så jag ska bara slappa imorn, säger vi. ;)


Hur är det annars. Jo, jag har ingen lust till bloggen nått mer tyvärr. Giter inte komma och skriva bitterheter så varför ska jag då göra det. Känns inte riktigt som jag varit på fötter sen långt innan december vilket är kasst. Mina dippar är väldigt långa numera och ångesten känner jag alltid hängandes över mig.


Vi får se vad framtiden har att utvisa.

Av ♥ Janni ♥ - 17 januari 2013 15:30

Idag är ingen vanlig dag. Idag är dagen då vi avslutat ännu (!) en termin för att börja på nästa på tisdag. Dessutom har jag just idag pluggat i två år. Shit, tiden går så sjukt fort och känns som om utbildningen snart är över. Detta är vemodigt som bara den, för trots stressen som plugget har inneburit för mig, för jag tycker om att gå i skolan. Hehe... den meningen trodde jag aldrig skulle komma ur min mun, någonsin.


Men shit, termin 5, aka den jag har fasat för mest av alla... verkligheten... jag kommer dö...


Nej, på med glada humöret och ut och fira med god mat och fina vänner!! Tjing.



Av ♥ Janni ♥ - 16 januari 2013 13:00

Italienaren är ingen vanlig "hund" i den bemärkelsen att den trivs i en hundgård, vill sova i en hundkorg eller på en filt på golvet. Den som vill ha en sådan "hund" bör välja en annan ras! Att skaffa en italienare är som att skaffa en liten "bebis" och samtidigt få en kattlikt egensinnig liten VÄN. Ja, ibland undrar jag om hon inte tror hon är en katt.. Men en bebis det är hon verkligen!


Den mest målande beskrivningen av denna ras är "ett mellanting mellan gräshoppa, fladdermus och apa" dvs en mycket livlig, höghoppande/"flygande", vig och intelligent liten varelse. Hon är mycket intelligent när det gäller att lära sig vardagslydnad och har väldigt lätt för att lära sig nya "trick" om mamma kommer på något nytt dvs, hehe. Hon lär sig snabbt ditt kroppsspråk och kör sedan på det. Så ofta behövs inte några ord.


En italienare kräver en hel del av sin ägare, precis som många andra hundraser, men inte i form av timslånga promenader och massor av träning. Nej, den kräver istället massor av närhet, uppmärksamhet och tolerans - det sistnämnda speciellt under valp- och unghundstiden. Någon påstod att då man har italienarvalpar borde man vara utrustad med basebollhandske att plocka ner dem med då de kommer "flygande" i full fart. Det stämmer, för hon verkar tro att hon kan flyga. Hon är inte ett dugg rädd för höjder och kan hoppa från var som helst tyvärr. Det har funnits tillfällen där man fångat henne i luften mitt i hennes galenskaper.


Rasen är mycket lätt att ta med sig på resor och till släkt och vänner eftersom den inte hårar, inte dreglar, inte luktar hund och inte tar någon nämnvärd plats där den mestadels ligger som en liten hoprullad boll i ägarens knä. Ungefär så kan jag nog säga att det är ja.


Rasen kan vara reserverad mot främlingar. Detta är dock inte alls så som Olivia är som tur är (på gott och ont). Hon är mycket social och blir glad för alla ungefär. Ja, lite extra för mamma och pappa. hehe Men det är skönt att hon kan lägga sig i en främlings knä.


Den italienska vinhundens snabbhet och smidighet gör den idealisk att träna/tävla agility med. Den är orädd, höghoppande och har en suverän stresstålighet (tänder till full aktion på
"tre röda sekunder", kör sitt sprinterlopp i full fart och tänder sedan av lika snabbt igen). Till lydnadstävling är den däremot inte en av de lättaste då den, liksom katter och de flesta andra vinthundsraser, endast lyder med motivation och aldrig av tvång. Hehe, ja så är Olivia...


Den har en extremt tunn hud, ytterst lite underhudsfett och en sidenblank superkort päls nästan utan underull. Rasen är mycket väderkänslig och kan inte mutas om de inte vill gå ut (fast man kan lära sig att är det dåligt väder är det fort ut och fort in då går de snällt med). Men regnar det ute eller blåser hoppar de gärna över dagens springtur helt och hållet. Jag är ju ändå lite väderkänslig så det passar mig utomordentligt bra.


Det sköna med Olivia är just detta med soffpotatis inomhus och springgalen ute. Rasen är väldigt anpassningbar. Jag låg i soffan och hade feber och hon låg hos mig hela dagen. Det är nog en av det bästa egenskaperna med rasen. Sen att rasens personlighet är så underbar och utseendet är så eleganta är bara bonusar.


Dess karaktäristiska darranden, som många felaktigt tolkar som rädsla, är uttryck för många känslor (hunger, trötthet, frusenhet, att den är uttråkad, exalterad o.s.v.) men sällan för rädsla. Den har snarare lite övermåtta av dådkraft men däremot väldigt liten skärpa i sitt väsen.


Aggressivitet, hanhundsilska m.m är okända begrepp för italienaren som mer än gärna sover "i en hög" tillsammans med andra hundar oavsett kön, katter, människor o.s.v., med nosen
instucken på något varmt ställe (gärna i armhålan, springan mellan låren eller det bästa nämligen mammas bröst).


Det finns dock en sak som kan göra den helt förkrossad och, om det upprepar sig och blir allvarligt, kan knäcka den mjuka italienaren helt! Det är aggressivitet, ilska och elakhet från ägarens sida eller bråk inom den egna familjen samt att bli bortkörd, utestängd och att inte få vara nära de människor den älskar! Detta är det negativa (man har inte så mycket ensamtid med sin sambo i början av valptiden) som vi dock numera har lyckats lösa! Men hon är fan roligt. Ligger man och kramas och hon inte får vara med kan hon bokstavligt lägga sig på våra ansikten... Jag och Johannes brukar bara börja garva åt henne då. Man kan aboslut inte vara arg på henne en längre stund (fast jag är långsint) om hon har gjort nått fel, hon är alldeles för charmig för det. Ibland får man vara bestämd tills hon förstår, sen är det bra igen. Men hon testar en bara!


Italienare är verkligen den rätta rasen för mig och min sambo.


Vi var förresten i Bjuv i måndags och hälsade på en gammal barndomsvän som är höggravid just nu. Hon har en vovve på 7 år nu och Olivia och Cory lekte väldigt mycket faktiskt. Hon fick minsann igång gamlingen. Olivia hon sprang och sprang och sprang. Hon kom verkligen till sin rätt på den fotbollsplanen! Det var härligt att se.



     



Av ♥ Janni ♥ - 10 januari 2013 14:45

Hittade den här sötnosen på youtube


Av ♥ Janni ♥ - 10 januari 2013 11:00

Jag har hittat en underbar jullåt (när jag lyssnade på bröllopslåtar för någon vecka sen, har inte orkat/haft tid att lägga upp den tidigare) som jag kommer lyssna mycket på under nästa jul. Synd bara att julen är över för denna gången. Jag är väl nog den enda som ännu inte är trött på julen och vill inte plocka ner mitt julpynt. Men det kommer ske innan söndag tyvärr då jag behöver storstäda lägenheten. Men lyssna på denna "bröllops"jullåt. Ja, det är Canon in D som är melodin, men gjord med en jättefin jultext! Och ja, om ni undrar så är min plan att gifta mig till Canon in D.


Här är en länk till en med bättre ljud (utan text)



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina Mollysar

Feedjit

Översätt bloggen

Besökare

besöksräknare

Statistik


Skapa flashcards