Alla inlägg den 22 mars 2010
Tja!
Jag vet inte hur många som vill läsa ett sånt här inlägg. Detta är tillägnat det band som jag känner har betytt mest för mig under min uppväxt.
Jag minns inte när jag började lyssna på Kent egentligen, men jag gissar någonstans runt 1999-2000. Albumet Hagnesta Hill (ett av Kents bästa album) förändrade min musiksmak. Jag är från början en hjärntvättad hårdrockare tack vare min far och broder vilket jag iofs tycker om att vara. :) Men Kent är Kent, och min musiksmak är Kent.
Min bästa vän Suzana introducerade mig till "Musik Non Stop" (Jag minns en dag några år senare när vi gick på gymnasiet, då vi dansade och sjöng denna låten i korridoren. Då kom en mycket snygg kille som Suzana var galet kär i och sa att den låten var mycket bra. Fan, vad kul det var).
På denna tid (2000) lånade jag mina cdskivor på biblioteket och ägde inga Kent skivor. Men när jag fick mitt första barnbidrag gick jag och köpte Hagnesta Hill, som blev min första Kent skiva. Snacka om att jag var stolt, kan säga att Musik Non Stop var min första favorit. Hagnesta Hill har ett par riktiga favoriter som har legat kvar på min topplista. (Själva topplistan kan jag inte ens gå in på. Så många timmar jag har spenderat på att göra en topplista. Det går bara inte).
Däremellan kom B sidor 95-00 som jag inte gav mycket uppmärksamhet förrän något år efter Vapen och Ammunition. Tyvärr. Det albumet har flera av mina favoriter också , men jag tror det var meningen så.
Vapen och Ammunition är mitt andra Kent album som jag har. Ett jättebra album, dock med mer av vad jag kallar kommersiella låtar, dvs radio musik. Jag vet inte riktigt om jag vill att andra ska lyssna på Kent. Jo, andra får lyssna på Kent. Men inte sånna som inte är som jag. Jag ogillar radiomusik och folk som lyssnar på radio. Jag vill inte Kent spelas på radio. Punkt.
Iaf, back to Kent. Albumet har många skitbra låtar. Det har den första låten som jag verkligen kom till att älska. "Hur jag fick dig att älska mig". Denna var min abosluta favorit fram till nästa album.
År 2005 var ett bra år för både mig och Kent. Albumet Du & Jag Döden kom och där har vi återigen en hel hög med favoriter. Skulle kunna säga att mer än hälften av alla Kents låtar skulle hamna på den där topplistan. Det går ju inte. Då finns det ju ingen meningen med en topplista.
Den andra låten som satte sig djupare än någon annan är "Klåparen". Denna låten har så många minnen från tiden då jag var en aningens friare. Tiden efter min student då livet var helt upp till mig. När jag såg dem i malmö 2008 var detta den enda låten jag ville höra. Då spelade de tyvärr inte den. Sommaren samma år var jag och såg dem på Sofiero, vilket har varit den bästa konserten hittils, var denna låten en av de sista låtarna som de spelade och jag grät. Jag grät som ett litet barn. Jag skrattar lite nu i efterhand, men det kändes så hårt i hjärtat och jag behövde den låten just då.
Ja, apropå hela här med Kent och att man dras till låtar som man behöver just vid ett tillfälle. Det stämmer till 100 % och resulterar många gånger i att man kan gå tillbaka till ett åtta år gammalt album och hitta en låt som man älskar och tänker, varför har jag inte lyssnat på den innan? Antagligen för att du behvöver den nu och inte då.
När jag lyssnar på Kent känner jag mig inte ensam. Jag blir inte deprimerad över texterna som Jocke har skrivit. Jag tycker inte låtarna är ledsna eller rättare sagt att man blir ledsen. Jag känner att de hjälper mig när jag blir nedtryckt. Det enda jag vet är att när jag blivit mobbad har Kent och deras låttexter hjälpt mig att komma igenom allt. Att de verkligen beskriver hur saker och ting är. Varje människa har sin egen tanke om vad en låt handlar om och det tycker jag är fruktansvärt bra. På så sätt kommer den åt så många fler.
För ett, kanske två år sen upptäckte jag en ny låt. "Det kanske kommer en förändring". Förvånande att jag inte hört denna förrän 2 år efter släppt album. Denna sitter djupt för tillfället och det var den enda låten jag ville höra sist jag såg Kent för en vecka sen. Tyvärr får jag vänta tills Sofiero och då återstår det att se om de kan spela låten då. För det är det enda jag vill.
Albumen Tillbaka Till Samtiden och Röd är också bra. Just nu finns där ingen låt som sitter så djupt som den jag vill höra. Men "Columbus" från Tillbaka Till Samtiden kommer alltid sitta fast där den sitter och det gör också "Hjärta" från Röd.
När Kent slutar göra musik då slutar jag leva. Det finns så många bra låtar. Men eftersom det här är en topplista kunde jag inte ta med alla.
Topplista (utan egentligen inbördes ordning)
Det kanske kommer en förändring
Hur jag fick dig att älska mig
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Vals för Satan (din vän pessimisten)
Vi kan väl vänta tills imorgon
(Kärlekens Tunga) Jokiam Berg som sjunger denna versionen.
(Nåt för dom som väntar) Joakim Berg sjunger denna versionen.
ps. Kent är inte bara för "emosar" för fan vad ful jag hade varit då! d.s
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 | |||||||
|