Mitt tro, mitt hopp, min bästa vän

Ett svar på att kärleken, vårt öde var bestämt för länge sen

Du fyller varje ögonblick med ljus

Du får mig känna liv och lyckans rus

Inga tvivel finns i mig

För jag vet, ditt hjärta tillhör mig

Och du vet, mitt hjärta tillhör dig

Roligt att titta tillbaka och se hur min musiksmak förändrats hit och dit. För det är verkligen blandat. Är det för jag inte har hittat mig själv? Är det för att jag har velat passa in i omgivningen? Det är ju liinte riktigt samma sak om man lyssnar på något man inte tycker bara för att passa in. Nu har jag ju verkligen älskat all den musik som jag har valt att lyssna på genom åren, även när jag har varit ensam hemma. Det innebär att jag inte gör det för andras skull. Dock kan jag tänka mig att jag är väldigt lättpåverkad av andras musiksmaker. Vilket jag anser är en bra sak, då är man mer öppen för musiksorter. För det värsta jag vet är människor som envist inte ska lyssna på en viss sorts musik på grund av deras fördomar.

När jag bodde hemma och var 10-14 älskade jag verkligen Backstreet Boys. Snacka om att jag hade posters på alla sånna band. Brittan, Aqua, N'sync, The mofatts etc. MEN ett band jag inte kunde lssna på var Hanson. Usch och fy liksom! haha, vad som var skillnaden vetefan. Det kan fortätta i en evighet om jag ska säga allt jag lyssnade på. You get the picture. Det är rätt roligt att jag och min bror tävlade i vem som kunde spel högst musik. Han spelade Metallica och Iron Maiden och jag spelade mesmusik.

Efter den perioden så gick jag över till annan radiomusik och spelade mycket The Calling, The Rasmus, lite kent även vilket min bror verkligen hatade. ;) Kanske därför jag spelade dem ännu mer! hehe så en liten förändring.

När jag var ca 16 år hade jag börjat intressera mig mer för Metallica och Iron Maiden (jag tror det var för att jag vande mig vid den typen av musik rätt tidigt, jag hade inget val! hehe) Då introducerade min bror mig för nya band som han tyckte var bra, några av dem var Sonata Arctica, Nightwish, Edguy, Avantasia. Dvs. lite mer gothrock som de fint kallas. Den typen av musik lyssnade jag på i flera år faktiskt. Jag såg även Sonata Arcitca i Lund (av alla ställen) när jag var 21 har jag för mig.  

När jag var 17 år dock kom där en liten inflickare med trance som satt i några månader iaf. Sen när jag jag hade tagit studenten kom den fliken tillbaka rätt mycket då jag träffade en kär vän direkt efter studenten som jag saknar så otroligt mycket. Han blev tyvärr förälskad i mig och det gick inte så bra. Han är en sådan underbar människa. Tror inte bättre finns faktiskt. Men det fick sitt slut när jag träffade Jacob. 

Så nu satt jag med dance, trance och kent i princip. Hehe, en salig blanding. :) Men det gick ju bra. Det är egentgen inte någon musiksmak som har försvunnit, eller ja utom den första för det lyssnar jag nog bara på en gång om året det räknas inte.

Som ni förstår så har allt lagts sig ovanpå varandra och lite tillbaka hit och dit. Jag har även inflikar med mycket dansk musik under i princip hela min uppväxt som jag inte skrivit in, det är lite underförstått för mig själv men inte för er. Alltifrån min vaggvisa (!) Jeg ved en Lærkerede med Kim Larsen som min kära far sjöng för mig när jag var liten, till Nik og Jay och Bamses venner. 

Så nu har jag nog lite av allt...