jANNi    |♥|

Senaste inläggen

Av ♥ Janni ♥ - 23 juni 2013 17:30

ANNONS
Av ♥ Janni ♥ - 23 juni 2013 17:28

Jag måste tipsa om världens godaste chokladbollar jag gjorde igår kväll. Jag var lite nere då jag haft väldigt ont i ryggen sen i torsdags så jag behövde något sött, men inte för sött.

Problemet med chokladbollar är att jag oftast inte gillar att göra dem själv. De blir helt enkelt inte gott...

Men här har vi ett recept som är riktigt mumsigt:

?100 g dadlar utan kärna
?2 msk kokosfett
1-2 msk kakao
?½ dl havregryn
?2 msk kallt kaffe alt. vatten?
1 dl kokosflingor att rulla bollarna i

Dubbla gärna satsen då det inte ger så många chokladbollar.

Kram!

ANNONS
Av ♥ Janni ♥ - 9 juni 2013 12:21

I fredags när jag skrev mitt sista ord på mitt avslutande paper för terminen som gått kände jag hur avslappnad jag blev. Det blev inget bra paper och jag är inte nöjd med denna uppgiften som jag är med mina andra. Det skiter jag i!

Nu har jag gått på sommarlov!

Just nu befinner jag mig på i Kissamos på Kreta. Där har jag varit en snabb sväng 2010 när jag och mamma var i Rethymnon. Vi skulle till Balos Bay och båten gick då från Kissamos. Så här kommer jag befinna mig till lördag kväll!

Fett nice.

Av ♥ Janni ♥ - 14 april 2013 09:30

Jag måste få upp mitt flås om jag ska kunna hänga med i svängarna. Min prutt kommer jag aldrig kunna springa ikapp, men jag måste överleva åtminstone. Hon kan nog springa i evigheter. Det kan inte jag... hehe men det är skoj!



Av ♥ Janni ♥ - 4 april 2013 08:00

Jag vill bara inleda den här månaden med att säga att jag just nu är väldigt less på livet av endast en fet jävla äcklig anledning.


punkt.

Av ♥ Janni ♥ - 28 mars 2013 16:00

Nu är det så dags att komma på att jag inte har skrivit något alls denna månaden... ohwell...





GLAD PÅSK

...

Av ♥ Janni ♥ - 23 februari 2013 18:00

Ett utdrag ur "Jag vill inte dö - Jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein

 

 

”Jag såg det som min uppgift att försöka nyansera det patologiska perspektivet på självmordet och menade att självmordet också kan vara ett uttryck för individens autonomi, för en egen fri vilja. Självmordet är inte vara ett psykologiskt eller medicinskt problem utan också en existentiell och filosofisk angelägenhet (ja, faktiskt också en teologisk fråga). Med vilken rätt att avgöra om ett liv är värt att leva? Kan någon annan än ägaren till det liv som anses värdelöst avgöra det? Finns det några tillförlitliga kriterier vi kan använda oss av för att avgöra om ett liv är värt att leva eller inte? Det här är ju inte medicinska frågor. Det här är frågor som tangerar den där Stora Frågan. Den om Meningen med Livet. Det är svårt.”

...

Av ♥ Janni ♥ - 22 februari 2013 18:00

Två utdrag ur "Jag vill inte dö - Jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein


”Det enda jag vet med säkerhet är att jag aldrig - aldrig - kommer att bli lycklig. Jag blir snart trettioåtta år gammal. Det är ganska mycket. Ärligt talat är jag förvånad över att jag har blivit så gammal. Jag har uppnått det mesta som förväntas göra människor lyckliga. Jag har allt det där. Men jag kan inte. Jag saknar något. Jag kan inte. Jag lyckas inte med det där. Det är något grundläggande fel på mig.


»Ann, jag har accepterat att du är en sån människa som aldrig kommer att bli lycklig. Det gör mig väldigt ledsen, men jag har accepterat det. Jag kommer att fortsätta göra allt vad jag kan men jag tror faktiskt inte att du någonsin kommer att bli lycklig. Jag släpper inte taget, det vet du, men jag tror inte att du någonsin blir lycklig. Vi får nog leva med det.« Så sa han, min man sedan sexton år. Jag antar att det är han som känner mig bäst. Jag antar att han har en poäng i det han säger. Jag antar att han har rätt. Jag antar. Jag antar att han älskar mig. Men även om han har rätt. Även om det är sant. Även om. Är det en brutal sak att säga. Kanske inte direkt elakt. Sanningen är inte elak. Sanningen är inte illvillig. Sanningen är kanske grym. Sanningen kan vara brutal. Ja. Sanningen kan definitivt vara brutal. Framförallt är sanningen verklig, också i den meningen att den skapar verkligheten. Den gör min verklighet möjlig. Hur mycket sanning behöver vi? Jag vet inte. Jag är inte säker. Jag är inte säker alls. Jag är i själva verket tämligen osäker på just den punkten. […] Vad min man menar är väl att jag sannolikt aldrig kommer att känna mig harmonisk. Att jag är dömd till evig ångest, evigt missnöje, ständigt återkommande depressioner. Att det där kriget aldrig tar slut.”



 

”Jag har sänt ett sms till min man. Han vet att jag är här. Han svarar att han älskar mig. Att barnen älskar mig. Att de har det bra. Att han hoppas att jag snart mår bättre. Att han vill hjälpa mig. Att han vill att jag ringer. Att han vill att jag kommer hem. Han förstår verkligen inte. Han vill mig väl, det tror jag verkligen, men han förstår inte. Han kan inget göra. Han kan inte hjälpa mig. Hans kärlek hjälper inte mig. Hans kärlek botar inte mig. Jag tror inte at någon eller något kan hjälpa mig (mer än möjligtvis de där pillren jag proppar i mig. Men den lindringen de ger, den hjälp jag får av dem är begränsad).”

Presentation

Följ bloggen

Följ jANNi    |♥|   med Blogkeen
Följ jANNi    |♥|   med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina Mollysar

Feedjit

Översätt bloggen

Besökare

besöksräknare

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se