Det går en osynlig gräns.

Denna helg har varit en av de mest hemska, men samtidigt en av de bästa på väldigt länge! Att få se hur det skulle vara utan Johannes tog nästan knäcken på mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag var alltså helt förstörd. Tur som det var var det inte på riktigt, för jagg fick en sån uppenbarelse. Det var så overkligt och igår var den bästa dagen på väldigt länge. Vi gjorde inget speciellt faktiskt. Johannes kom och hämtade mig i lördags efter vi hade haft mormor, moster & co på besök i Ödåkra. Sen var det rakt hem i sängen.

Söndagen innebar att vi vaknade lite efter åtta och gick upp och kollade på Lois & Clark. Sen kollade vi på Mr Deeds och bestämde vi att vi skulle iväg och cykla en sväng efter lunch. Så det gjorde vi. När vi kom hem igen körde vi och handlade för veckan och kollade på Toy Story 3, var ute och cyklade och gjorde fläskpannkaka till kvällsmat. Det var en sån underbar dag. Jag måste blivit knäpp efter det jag fick se. För jag var riktigt jävla lycklig. Jag är lycklig. Jag förstår inte vad som har hänt. Den senaste tiden har det gått så bra, långsamt men uppåt. Det kommer gå ner igen, men jag vet att efter regn kommer solsken.

Här kommer rädslan gamle vän.