Moshi Moshi!

Vad ingår egentligen i min basgarderob? Jo, vita och svarta linnen och t-shirts som knappt används. Haha! JAg har väldigt sällan sådant på mig. Är nog inte så basig.

Sen jag har ju annat, vanliga jeans (de som passar), strumpbyxor givetvis och underklänningar och annat som man har till/under de andra plaggen. Så det var inte så mycket intressant där faktiskt... :/

Moshi Moshi!

Igår kunde jag såklart inte heller sova. Så idag sova jag faktiskt till elva, det var riktigt länge sen jag gjorde det. Så nu kommer jag definitivt inte kunna sova ikväll. 

Den senaste tiden har jag inte varit på topp om man säger så. Skolan är det som lider allra mest, jag vet inte vad jag håller på med. Jag brukar alltid vara i skolan och i vanliga fall brukar jag så fort jag har tid läsa ikapp mig så jag inte stressar till tentan. Läste igår på någons status att de satt åtta timmar med tenta plugg. Jag satt åtta timmar med SATC. Ingen ork syntes till. Något är fel och jag vet inte vad det är. 

Jag har sett fram emot träningen hela sommaren och verkligen velat ha en hobby typ. Alltså, bara något annat att göra med t.ex tjejerna som skoj, för jag tycker verkligen det är skoj att träna. Men nu känns alls den lusten till det bortglömd och jag känner som vanligt inte för att ta mig utanför dörren.

Vi har varit rätt lite i skolan de senaste två veckorna, och när jag varit hemma har jag nog varit utanför dörren två gånger. Jag har inte ens varit på ICA och handlat med mitt nya ICA kort. Det känns som jag är körd i botten just nu. Så här har jag aldrig känt förrut. Innan hade jag enstaka dagar där om jag var ledig låg i sängen hela dagen, men gick jag i skolan, så gick jag fan i skolan. På detta sätt har inte min depression hindrat mig från sociala tillställningar.Nu känner jag mest mig tvingad att träffa folk och har inget lust till det alls. Nu har jag haft en full två veckors period som inte är över än, till och med Johannes är orolig för mig.

Jag tror vi är inne i en tre års kris ovanpå allt depp. Om en månad har vi tre år och jag känner absolut ingenting. Johannes har en liknande känsla, tänker inte beskriva hans strul, men det är mycket jobb som pajjar för hans välmående då han jobbar alldeles för mycket och skiter det sig där så skiter det sig här hemma. Men det är inte min sak att ta upp. Vi har iaf diskuterat detta och kom fram till att båda hade en fet ångestklump i magen på grund av något som strular för oss.

Min förkylning/bihålorna har nog en stor del av tt min ork har minskat från det lilla jag hade till inget, och pms depressionen har bara blivit värre med varje mens, detta är min tredje sen jag slutade medpillerna. Det kanske är värt att gå på piller för att slippa det hemska varje månad.

Jag är iaf mer än trött på att känna så här alltid och orkar inte leva med det, så jag funderar på att gå till läkaren och få andra piller, så kallade "happy" pills. Dels för att det är inte bara nått som går över eller något som jag klarar av att hantera själv längre, utan något som förändrade mig för länge sen och har blivit värre.

Förlåt för detta deppiga inlägg, men som sagt, jag sitter mer på bloggen ju ledsnare jag är... det har vi ju redan konstaterat för länge sen.