Tja!

Äntligen hemma! Nej, Vince minns inte vårt lilla bråk innan jag åkte till flygplasten i onsdags. Jag frågade mamma om de hade varit kelna men det hade de faktiskt inte. Ni kan ju tro att båda katterna sov på mig första natten. Bokstavligt. De stångade mig som satan när jag kom hem, så de hade nog saknat mig. Mysigt välkomnande.

Jag visade alla plaggen för mamma och pappa utom alla presenterna och sen åkte de hem eftersom klockan var ju ändå runt tio tiden då.

Så skönt det ska bli att få sova hemma från och med nu.

bajbaj!

Tja!

Såja, kan ju inte säga mer än att resan fortskrider as I write. Men tiden fortsätter med att gå fort och vi har vandrat på Heathrow nu i fyra timmar och ska kissa och göra oss redo för att boarda. YAY!

fortsättning följer...